Varje år får en konstnär, grafisk designer eller formgivare det hedersamma uppdraget att skapa årets logga för Gotland360 – en logga som pryder årets t-shirt, medalj, nummerlapp och klistermärken. Resultatet blir alltid en spännande variation av uttryck och manér.

I år föll det ärofyllda uppdraget på Elin Heldin, illustratör och tidigare landskapsarkitekt. Innan motivet avslöjas – vilket som traditionen bjuder sker först när loppet drar igång – passade vi på att ställa henne några frågor för att lära känna både skaparen och cyklisten bakom årets motiv.

Hej Elin och grattis till det ärofyllda uppdraget! Får vi lov att ställa några frågor till dig?
– Tack tack! Och absolut, det går jättebra.

Berätta lite kort om dig själv?
– Jag heter Elin Heldin och är illustratör och före detta landskapsarkitekt. Jag bor i Uppsala med min man, våra två barn och våra två katter. Jag har alltid varit fascinerad av hur saker ser ut – och hur vi påverkas av form, färg och detaljer. Jag går ständigt och analyserar min omgivning: proportioner, linjer, ljus och rum, alla de där små sakerna som formar hur vi upplever en plats. En annan stark drivkraft har alltid varit att skapa själv.

– Jag är nyfiken och tycker om att hitta lösningar som gör att en idé faktiskt landar i en bild som känns självklar. När jag ritar blir jag både lugn och fokuserad, och jag gillar att försöka få in något oväntat i bilden.

Hur ser en normal arbetsdag ut för dig?
– Som egenföretagare har jag många olika roller så dagarna kan se ganska olika ut: ekonomi, administration, research, landskapsarkitektur, trädgårdsdesign och nätverkande.

– Men den bästa dagen är när jag tar mig till min ateljé, ett par kilometer söder om Uppsala, och får ägna mig åt att rita. När jag ritar kan tiden både stå stilla och rusa förbi. Jag ritar helst direkt på plats, framför mitt motiv, men ibland utgår jag från ett foto jag tagit.

– Ofta behöver jag komma igång med mina dagar genom att städa av ytorna och på så vis “tvinga igång” de svårare frågorna. När jag möblerar om i rummet flyttar jag också på hinder inombords – och då kan dagen börja.

– I ladan där min ateljé ligger sitter också några andra, så förmiddagskaffet tar jag gärna tillsammans med dem. Efter kaffet fortsätter jag att rita, och när det är dags för lunch har jag ofta gjort klart illustrationen. På eftermiddagen blir det efterbearbetning så att motivet kan publiceras på hemsidan. Och någon gång under dagen är det förstås bra att hinna med lite arbete i sociala medier.

– Det bästa med mitt jobb är friheten. Samtidigt är det också det svåraste – eftersom det kräver mycket att hela tiden ha en känsla av obegränsad möjlighet framför sig.

Du har ju varit med under flera år och cyklat på Gotland360. Hur kommer det sig att du lockades in i det, och vad gillar du mest med loppet?
– Det var min pappa som tyckte att jag skulle börja cykla landsvägscykel eftersom han nyligen upptäckt det – och jag tror jag fick en begagnad racer av honom i julklapp ganska snabbt efter det. Först tvekade jag ganska länge eftersom jag tyckte att det var obehagligt att skorna sitter fast i pedalerna. Men när jag började köra spinning på gym och blev van vid hela pedalsituationen på en stillastående cykel var övergången till en riktig cykel inte alls läskig.

– Det jag tycker mest om med loppet är den familjära känslan och glädjen alla har; både funktionärer, cyklister och omgivning. Sedan skadar det absolut inte att både den gotländska miljön och depåstoppen är underbara.

Berätta om något speciellt minne som du har från Gotland360?
– Det måste ju vara då jag och min man Magnus inledde loppet på tandemcykel år 2013. Vi hade precis gift oss på Fårö några veckor tidigare och fick äran att starta loppet i Visby hamn iklädda våra bröllopskläder. Jag hade en något förenklad brudklänning förstås, men det var väldigt roligt att få leda alla ut ur hamnen med min nyblivna man!

Alla som går i mål på lördagen får varsin t-shirt, men motivet avslöjas redan innan på nummerlappen. Det känns som en lite mjukare och kvinnligare utformning av motivet i år – berätta lite om hur du tänkte när du skapade det.
– Jag ville fånga känslan av den där upplevelsen man får på depåstoppet när alla mil bara rinner av en. När endorfinerna från cykelturen dansar runt i kroppen och man verkligen känner att man lever. Därför valde jag att zooma in på en cyklist som befinner sig just där – mitt på Gotland och med hela tallriken full av kärlek.

Tack, Elin! Vi ser fram emot att ses på Fårörundan och få visa upp det fantastiska motivet du skapat!

Utforska mer av Elins arbete och illustrationer på stormpenna.se