På Hannas barndomsgård på Fårö driver hon och maken Kristoffer Pastamakarna – en verksamhet med stor kärlek till gotländska råvaror och platsen de kallar hem. Under Fårörundan i år tog de sig an utmaningen att servera lunch till 370 cyklister mitt bland raukar och enebuskar.

Att göra pasta är inget nytt för Hanna och Kristoffer Dagerås – men att servera lunch till hundratals cyklister var däremot en helt ny erfarenhet.
– Först kändes det lite nervöst och osäkert, vi visste inte riktigt om vi skulle klara det. Men efter att ha pratat med Philip och fått lite mer kött på benen blev det både kul och självklart att tacka ja, berättar Hanna.

Pastamakarna bedriver sin verksamhet året runt med fokus på gotländska råvaror och hållbarhet. Under sommaren öppnar de även sin restaurang hemma på gården.

När de fick frågan om att vara med under Gotland360 fanns det flera saker att ta hänsyn till: antalet cyklister och logistiken på plats.
– Förutom utmaningen med antalet och de skrala förutsättningarna på plats behövde vi också tänka på att hålla budgeten och anpassa oss efter matpreferenser. Vi sa redan från början att vi enbart kunde servera kall mat och valde att göra allt lakto-ovo-vegetariskt för att klara det logistiskt och ekonomiskt. Bra kött kostar, och vi vill inte servera billigt kött av sämre kvalitet, säger Hanna.

På menyn stod en pastasallad med gnocchetti sardi, en liten snäckformad pasta som de gjort själva på gotländskt durumsikt och gotländska KRAV-märkta ägg. Den serverades med en röd pesto på soltorkade tomater, solroskärnor, vitlök, lagrad svensk hårdost och toppades med rostade solroskärnor, persilja och palestinsk olivolja.

– Langhammars, där vi höll depån, var något av det häftigaste. Det var en väldigt fin bild med alla cyklister som satt där bland enebuskar, raukar och klappersten, åt pasta och pratade med varandra, säger Hanna.

Efter loppet fanns det en sak som fick Hanna att le i efterhand.
– Vi hade gjort för stora portioner. Vi utgick från hur mycket de cyklister vi brukar ha på vår restaurang brukar äta, men de hade ju inte precis fått en macka 45 minuter tidigare. Till alla rara cyklister som skämdes för att de inte orkade äta upp sin pasta kan jag trösta med att maten inte gick till spillo – den blev till lyxig lunch för Fårös glada utegrisar. Och de kommer i sin tur att bli väldigt god mat. Så slutet gott!